Man kommer snabbt ner på jorden, när man läser om människors livsöden. Livet känns så sårbart, så kort - så oförutsägbart. För de enda som är säkert är döden. Alla kommer vi dö. Min vän säger att hon har sitt barn på låns. Hemskt - men sant. Jag försöker njuta av varje dag, jag försöker vara en god människa. Men många gånger misslyckas jag. Då känner jag en inre känsla att jag får tillbaka de, att något kommer gå fel. Hemsk tanke, men samtidigt en tanke som behövs för att jag ska överleva. Jag tänker alltid på att de värsta kan hända, för då har jag förberett mig i tanken, åtminstone. På något sätt. Men rädslan finns alltid där, om än undangömd djupt många gånger. .
1 kommentar:
Du har verkligen rätt. Nu när Elliott är lite sjuk så förstår jag hur skört livet kan vara. Inte för att han är dödssjuk eller så, men att man blir så orolig för minsta lilla.
Allt kommer gå bra för dig :)
Skicka en kommentar