Tankar om. . .

Imorgon blir det en promenad till mötet med föräldragruppen. Där ska vi prata om förlossningen. Ska bli så spännande och intressant, men självklart börjar jag funderar lite mer för varje dag som går. Det kommer göra jävulskt ont - men ut ska ju bebisen :) - så tänker jag. Går som inte att stoppa den lilla. Har tittat på endel förlossningsprogram och förberett mig lite genom de, pratat med vänner som fött vaginalt och med kejsarsnitt. Så känner mig ganska så säker/trygg nu.

När jag fick reda på att jag väntade barn var jag så säker på att jag skulle "ha" ett kejsarsnitt. Var antagligen rädd men samtidigt såg det som den enkla vägen. Men nu så inser jag efter mycket läsandes, pratandes och tittandes vilka otroliga fördelar de är med en vaginal förlossning (om allt går någorlunda normalt). Där av har jag känt mig väldigt lugn och harmonisk så här långt inför min förlossning, jag är beredd på de mesta. Jag är inställd på att de kommer göra extremt ont, jag kan/kommer spricka stort eller litet, jag kan/kommer bli klippt. Jag kommer förmodligen känna mig både extremt rädd och liten många gånger och allt där till. Men jag har tagit in allt detta och känner att det är inget jag kan göra, för kroppen är skapt att föda liv och nu gror ett litet liv inuti mig och ut ska de lilla livet. Inget jag kan stoppa. Bara göra till en bättre händelse för båda, genom att försöka vara så harmonisk som jag kan i denna situation.

Sen eftersom jag var inställd på att jag ville ha snitt ganska länge i början - så pratade jag mycket med min mamma som har gjort 3 snitt. Och ju mer jag pratade och läste så fick de mig att bli mer lugn med situationen vaginalförlossning. De blir ganska mycket kaka på kaka när man gör ett snitt och sen att de är just en operation, med en konvalescenstid på minst 6 månader. Där man gärna inte ska lyfta tungt, överanstränga sig själv och ta hand om såret/infektionen samtidigt som man har sin lilla hemma.

Men jag vet att även jag kan få snitt, något jag helt kommer acceptera och göra till mitt. Jag accepterar allas individuella val vill jag påpeka då jag vet att detta är en känsligt ämne bland gravida. Båda mina väninnor "systrar" har haft två helt olika förlossningar en med snitt och en vaginal och både är hel nöjd med deras beslut och som sagt alla "väljer" efter sitt eget välbefinnande.

Så här känner jag lite inför den stora dagen som smyger sig fram.