Sitter och lyssnar på Melissa Horn. Underbara texter och finstämda toner. Hon får mig att minnas 2008. Allt som hände allt som förändrades. Alla tårar, alla möten. Allt som gick ont och allt som blev fint. 2008 var ett annorlunda år på många sett men det bästa på ett sätt. Flyttade ifrån Luleå, bodde hos mamma pga. bostadsbristen. Flummade mest runt. Skrev brev med en främmande man, som jag trodde var mitt livskärlek, de trodde han med. När vi väl satt där på ett litet bistro i Stockholm så blev inget som vi hade tänkt oss. Verkligheten kom ifatt oss. Tårar, fina ord och ilska kom ur den helgen. På bussen hem föll mina tårar konstant. Jag blev ett vrak.
Väl hemma i Östersund gick jag in i någon sorts dvala. Jag lyssnade bara på Melissa och grät konstant. Umgick med finaste Daniel och köpte SATC Boxen. Grät ännu mer. Tog tag i mig och följde med ut i de vackra vädret för lite vin och skvaller med Linn och tjejerna. Där mötte jag dig, min älskade fästman. Vi möttes på natten. Du förändrade mig. Men jag mådde inte så bra. Du fick lida. Men vi hittade tillbaka och nu står vi här med en liten bebis i magen. Älskade du. Du är de vackraste i mitt liv. Du är den som tar ner mig när jag inte kan, du accepterar alla mina brister och fel. Du gör allt för mig, ibland till och med för mycket. Du är egentligen för fin för mig. För hur har jag kunnat fått dig? Älskade du.
Kärlek är svårt. Kärlek gör ont. Kärlek är vackert, sårbart. Kärlek är.
1 kommentar:
åh, kärlek!!! ni är så fina ilag du och rogga. längtar till nästa vecka. massa kramar
Skicka en kommentar