Amazing

5 månader har gått sen vi fick våran lilla go skit. Tiden går så jäkla fort. Jag vill bara stanna den och njuta. Njuta av nuet. Men icke. I dag när vi åkte bil kom jag och tänka på hur de var i början, de första 4v var apjobbig. Charlie var konstant hungrig och ledsen för att jag inte hade tillräckligt med mat, men ingen på BVC hjälpte oss, eller gav oss råd. Utan de rådet som "räddade" oss var från min storasyster som själv inte kunnat amma pga. för lite bröstmjölk. Hon sa, ge han 120ml och se om han tar de. Charlie slukade allt på några minuter, han ville ha mer. Sen sov han 7h. Efter den dagen har vi haft en otroligt lättsam liten herre, med ett otroligt gott humör och ett otroligt sinne för sömn. De få gångerna han gnäller, blir vi och hans närmaste helt paff, helt ställda. - Va, Charlie du är väl inte den som är så här. Hm.. man blir lätt bortskämd och helt crazy när ungen piper, eller är små grinig. Galenpanna.

Visst har vi med en unge som kan vara gnällig, men de är få gånger än så länge (peppar,peppar) och då har de oftast varit i samband med ett växtsprång. Då är han överjävlig (enligt våra kriterier) men sen återgår han till sitt vanliga jag. Men jag blir alltid små kaotisk när han inte blir sig själv (Läs: köper ny vagn för 10 pappa, han kanske gillar att sitta tidigt..) Fast att han kunde ha legat i sin liggkorg.. suck. Men man lär sig ju av sina misstag! Livet är verkligen inte så lätt som man kanske vill alla gånger, men de är fan så värt allt slit, alla tårar när man får se sitt barn leva, le och bara vara underbar i sig. Jag kan sitta på kvällen efter vi har lagt honom och bara kika på kort och sakna honom så otroligt mycket. För han är ju mammas Gos! Åh va jag älskar dig Charlie. Tack för att du är så underbar, snäll, lättsam och helt enkelt helt fucking amazing!