17 mars 2011

Ibland tappar i alla fall jag tron


Vet ni. Min pappa är stor. Många av er skulle "klassa" honom som överviktig eller kanske grovt överviktig. Vet ni vad jag "klassar" honom som. En människa. En individ. En person med känslor, och ett hjärta. Min pappa är värdens finaste, mest sympatiska människa jag har mött. Han har ett sånt fint rättspatos och tro för människan att jag blir stum. Han tror alltid gott om människor, alltid. Han ställer alltid upp för alla. Med ett leende på läpparna. Han är så mycket bättre än vad jag någonsin kommer bli, även många av er där ute. De gör så ont i mitt hjärta när vuxna människor kläcker ut sig sånt här: En text av en mycket liten individ. Sen ett "försvar": Ännu en text.

Hur kan man skriva ner dessa ord, hur kan man tycka så här om människor. Hur kan man stå för dessa tankar och ideal. Jag blir stum. Tänk att denna kvinna är mamma. De skrämmer mig ännu mer. Att bara genom att titta på en människa så har man redan dömt ut hon/han. Redan valt att anta. Jag tycker de är skrämmande, sorgligt och förfärande. Jag blir så ledsen i själen. Det gör så ont. Hur kan man bara vara så otroligt grym och ointelligent. Tänk att socialisera med en sådan här människa. Jag skulle avlägsna denne väldigt fort ur min vänskapskrets, liv. Det är vidrigt om jag ska vara ärlig.

Men samtidigt som jag blir de så blir jag även glad av att se - att de flesta där ute känner som mig och står uppför de som är utsatta. Man får aldrig, aldrig trycka ner andra för att behaga sig själv. Vi människor är alla lika mycket värda. Glöm aldrig de.

7 kommentarer:

Sandra sa...

Efter att ha läst inläggen blir jag också rädd över att hon är mamma. Stackars hennes dotter, vilka värderingar hon får växa upp med.

Maud sa...

Har aldrig kommenterat förut, men nu var de dags att äntra ditt kommentarsfält.

De där var något ut av de mest korkade och idiotiska jag har läst. Att denna kvinna är mamma, fru och någons dotter är för mig väldigt svårt att se. Vem har fostrat henne till dessa tankar. Vem har gjort henne till den hon är i dag. Stackars stackars hennes dotter, man och familj som får ta konsekvenserna av hennes handlande.

De du skriver om din far är så fint och så riktigt. Man är inget epitet. Man är bara en människa, rätt och slätt. Jag skulle vara överviktig alla dagar i veckan, istället för att vara smal och tycka, tänka som den där Sofia. Usch!

MVH Maud

Moster Mimmi sa...

Syster. Så fin ord om pappa. Så ärligt, så vackert. Tårar.

Till dig Sofia - vilket jävla mähä. Du borde ta en titt på dig själv i spegeln och rannsaka dig. Att du som mamma har denna syn på andra människor är helt befängt. Du borde verkligen inte ha skaffat barn om du är så pass vilsen och mår så pass dåligt som du verkar göra.

Sen skäms jag ögonen ur mig att du kommer från Republiken. Stackars din familj, stackars din dotter - men framförallt stackar dig.

Linn sa...

Usch så vidrigt!
Visst är de Katrin Z's kompis? Jag har för mig att Katrin har länkat henne nångång, men är hon från Östersund hon som skrev inlägget?

Sophie sa...

Linn: Finner som inga ord för henne och hennes skrivande. Hon kommer här ifrån, men hon bor väl i Sthlm om jag inte misstar mig. Ja, jag har fått för mig de med att hon umgås med henne.

Linn sa...

Hade faktiskt inte förväntat mig ett sånt vidrigt inlägg när du länkade, fruktansvärt!
Jag vet inte om du läser katrins blogg som ofta skriver liknande inlägg, men jag tror inte ens hon skulle lyckas skriva ett sånt inlägg.

Anonym sa...

Ja precis så, kloka du. Jag blev också så fruktansvärt agr när jag läste det. Man blir ju helt stum. Att hon verkligen har sådana tankar. Och hennes försvar var verkligen patetiskt. Som att det ursäktade henne att vräka ur sig vad för skit som helst. Nä, hon verkar ha en mycket hemsk inställning till människor. Stackars barn som behöver växa upp i detta trångsynta hem.