07 december 2011

En tanke

Fundersam. Varför är de där vita, fluffiga och perfekta så oerhört eftertraktat. Varför måste man se perfekt ut - vad är egentligen perfekt. Varför anses storlek 32-34 som normalt, när de i själva verket är en storlek för ett äldre barn, möjligtvis en tonåring. Varför finns de inte avdelningar för de väldigt smala som de gör för dom som är större än "normen". Varför är de så många som tycker att de är okej för Engla att operara brösten, just för att de är hennes kropp. Vi andra protesterar för de hon gör genom sin operation, gentemot sin dotter. Hur ska hon kunna titta på mamma och förstå att sådär ser inte den naturliga kroppen ut. Hennes kropp. Allt de man gör får konsekvenser. Allt de man säger, finns kvar. Att tänka på genus, jämställdhet och orättvisor kostar inget, men kan ge en stor förändring. En förbättring. Att kalla ens dotter för docka och sin son för tuff, förgör. Varför inte bara säga mitt älskade barn. Börja där och vi är på god väg. . .

Inga kommentarer: