1000

Har stor koll. Förra inlägget var mitt 1000:onde här på bloggen. Bra där Sophie! Ja. Man kanske borde engagera sig mer!? Men har ju tillräckligt med att göra med en liten skit unge ;) och en stor en. Dock är min stora väldresserad. I helgen har han både frostat av frysen, städat, lagat mat samt matlådor, gått ut med all återvinning samt varit världens bästa pappa som vanligt. Så ja, jag har det för jävla bra.

Dock så skulle jag aldrig infinna mig i den martyr roll som den där typiska "kvinna-mamma-rollen" som vi kvinnor så gladeligen tar på oss. Jag vill vara precis lika självständig som en man, jag vill kunna göra precis vad jag vill. Och de gör jag, utan att skämmas över de. För man får ju egentligen inte säga att man behöver vara själv när man har blivit mamma. För så får ju man absolut inte känna/tycka. Man ska ju bara vara glad att man har ett barn. Jada jada jada. Det är ju självklart att jag är glad över ungen min!? Han är ju för fan mitt allt. Men jag måste väl få känna att: I dag skulle jag vilja gå på bio med min fästman utan vår son eller hm, skulle vara skönt med en helg för oss själva eller en weekend med tjejerna. Vad säger att de gör mig till en sämre mamma!? Vad säger att de förstör min son!?

Vår son är nog ett av de mest välbalanserade och trygga barn som finns där ute. Och de säger jag inte för att skryta eller ljuga. Han är så jäkla lättsam, snäll, trygg och stabil. Han älskar att följa med på alla möjliga saker, han kan vara hos vem som helst av våra vänner utan att han får panik och blir ledsen. Han roar ofta sig själv och kan leka själv på sitt rum eller i närheten av oss i säkerligen 2 timmar innan han känner att han vill ha oss med i leken. Han älskar sina far och morföräldrar och skulle nog välja dom alla dagar i veckan ;). Han är försiktig, lugn och lättroad. Sover hela nätter och länge både på dagen och kvällen.

Och vet ni vad jag tror, han är så här jävla amazing pga att vi aldrig har begränsat varken honom eller oss. Vi unnar oss weekends, middagsdejter, kvällar med våra vänner och resor, med eller utan vårt barn. Vi har alltid velat att han ska vara trygg i sig själv för då blir allt så mycket lättare. Och ja, jag tycker i alla fall att vi har "lyckats" !

På BVC får vi ofta höra just hur trygg han är samma sak på dagis. Somnar på 2 sekunder efter dom har lagt han i vagnen och vaknar alltid upp med ett leende. De är så jävla underbart att höra detta som förälder och de är så kul att vetat att ett barn inte tar skada och blir förstört som så många "experter och tyckare" säger. Jag tror att bottnar i den svenska avundsjukan.