Vårt allt. I kväll. Han är så full av glädje. Men även små ilskna stunder. . . undra vem han har fått dom av hm hm hm. Inte mig, jag lovar ;). På dagis säger fröknarna att dom har fått Charlie på tur. Att han är ett sådant där barn som inte märks, för han är så ofantligt lättsam. Vet ni hur stolt man blir som mamma då!? Mega stolt! Han är så full av liv, kärlek, värme. Skrattar 90% av dagen och resterande 10% är han ilsken på. Så jävla gött! Men trottsen kommer väl snart. Peppar, peppar. Så då får vi se om fröknarna vill skicka i väg han på lådan ;)
2 kommentarer:
Frågan är då" vill man verkligen ha ett barn som inte märks"? förlåt Sophie men jag kunde inte låta bli :-P jag förstår precis hur dem menar, han verkar vara en riktig guldklimp din onge och söt som socker =D
Haha :) de är lugnt Sandra. Vet att han märks - mest hela tiden. Fast på ett positivt och lättsamt sätt :)
Tack för dina fina ord!
Skicka en kommentar