Tack och hej.

Ibland blir jag så trött. Jag är ganska så snäll och mjäkig när de gäller mitt/mina jobb. Jag ställer gärna upp och har jobbat gratis ett antal gånger på ett visst jobb. Får aldrig ett tack och idag kom droppen. Bad om en liten tjänst. För att underlätta mitt jobb under denna, företags största kväll. En otroligt stor och fin galamiddag. Om vi säger så här, jag är en av de som har mest erfarenhet och "skills" denna kväll och kan middagen utan och innan. Men vad får jag; de kan jag inte garantera med en snäsig ton och sen något i still med att de kunde vi lösa utanför jobbet. Jag jobbar ju inte på detta företag i normala fall och umgås definitivt inte med personen i fråga. Tack för den liksom.

Det är nämligen så att jag inte har valt att tagit upp detta i min blogg, men jag har blivit trakasserad av en f.d arbetskollega sen i våras pga. att hon fick reda på att jag hade haft en relation med hennes nuvarande kille. Kollegan blev helt manisk och hatisk och har tagit ut de på mig, mina vänner samt min mamma som jobbar på samma företag. Jag kan acceptera att hon trakasserar mig, men inte mina vänner och familj och inte när jag har Charlie med mig. Jag mår psykiskt dåligt av de här och grämer mig för att jobba där. Där av ville jag underlätta för både mig och kollegan och bad om att få bli placerad ej i närheten av henne. Då fick jag, de svaret. Så nu har jag bestämt mig att dom får klara sig utan mig. Varför ska man ställa upp när man aldrig får något tillbaka!? Tack och hej.