Du är vacker

Detta är vad en 27? årig trebarnsmamma eftersträvar. Sjukt? JA. Tyvärr väldigt vanligt.

Att få en bättre självkänsla. Att vara nöjd över sig själv. De ni, de önskar jag mig själv i julklapp och till alla andra där ute. Helst till fröken Engla. Hon skulle behöva den största säcken med just denna gåva i år. Att hon ska lägga sig under kniven, att medvetet skär i sin kropp för att känna sig nöjd. De ni, de är så ledsamt så de förslår. Att hon med sin lilla späda kropp aldrig är nöjd. Att hon med sin ätstörning och difusa bild av sig själv, aldrig blir stoppad. Hon verkar aldrig få en krama. De verkar aldrig vara någon som stannar upp och säger - du är vacker precis som du är. Har hon ingen vid sin sida som sätter stopp för dessa idiotiska infall?

Min R skulle aldrig tillåta mig göra något så ointelligent. Aldrig. Han talar om för mig varje gång jag gråter i förtvivlan över att min kropp inte ser ut som den gjorde innan Charlie - att jag är de vackraste som finns. De gör att jag glömmer bort de onda i mina tankar och fortsätter leva och njuta av livet och nuet. För jag inser hur dumt de är att tycka illa om sin kropp som har närt och burit mitt älskade barn. Fy fan vilken underbar kropp jag har som har kunnat gjort detta!