Uppdatering får avdelning 108.

Andra natten här inne och vi klarar oss fint. Personalen är underbar och vården är super. Tv och dvd på rummet och massor av film och välling och blöjor i uppsjö. Så jag och lillen mår prima. Dock lite jobbigt när vi inte får lämna rummet då hjärtat är infektionskänslig. Ganska så litet rum om man har en liten 1åring som vill utforska, krypa och gå. Men de går. Han får leka med de mesta som finns här inne. Här är vi inte rädd. Jag menar kom igen ungen är ju på sjukhus. De är väl då om nån gång dom ska få prova på saker. Nu är de ju så klart inga farliga saker, men ni fattar väl.

Nu till Charlie, han är 1år och klagar inte, grinar inte eller är sur. Han bara tar och accepterar allt han får genom gå. När han sitter med syrgasmasken i 4 minuter!, så sitter han helt stilla och tittar. När dom sticker i han så säger han inte ett pip, när dom tar, klämmer och känner så ler han och när dom kommer in så skrattar han och vill bli lyft. Hur kan han vara så duktig och tålmodig, han är ju bara ett litet barn. Och han har ju mig som mamma som har noll tålamod. Alla (detta är inget förskönande) på denna avdelning pratar om honom, när vi får in nya läkare, sjuksystrar eller undersköterskor så nämner dom honom. - Åh är de här han vi har hört så mycket om, glada lilla Charlie. Dom säger att de är få barn som är så här. Och då blir man så otroligt stolt! Tänk vilket barn vi har fått! Wow. Vi är så stolta över dig vårt underbar magiska barn. Vi älskar dig så!

Vi får se när vi får komma hem, men hoppas på ikväll! Så håll tummarna för oss.