Tror jag börjar bli lite insiktsfull så här på äldre dar. Känns ju stabilt och trevligt. I alla fall så har de kretsat mycket tankar i mitt huvud. Tankar som: Men vad tycker hon om mig nu, pratar dom/hon om mig, undrar om hon skriver si och så om mig m.m Men vet ni jag kom på ensak - Jag är en vuxen person, en mamma. Jag har inte tid med denna högstadiementalitet. Jag orkar inte älta, jag orkar inte behaga någon annan än mig själv, familj och vänner. Jag orkar inte bry mig om någon annan ogillar mig. That´s it. Om någon har några invändningar, problem eller dylikt med mig så fine. Men kör med raka kort på bordet. Orkar inte ha massa lösdrivet skvaller om mig hägandes på min gamla arbetsplats. Sånt höll i alla fall jag med på högstadiet.
För att breefa er: Jag dejtade en snubbe i ett par månader, vi skildes som vänner. Nu 2 1/2 år senare inser jag att en kollega är tillsammans med honom. Jag blir glad åt deras vägnar. Hon blir tokig, tar bort mig som vän etc. Ja. Ni fattar. Goosh. Varför inte bara var glad liksom. Get over it - eller vad säger ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar