05 oktober 2010
Ensam
Min pojkar sover, så sött. Andas lika gör dom. Så fint. Tycker de är lite speciellt att vara ensam tjej i vår lilla familj. Mysigt. Känner mig så "omhändertagen" redan. Tänker lite på när Charlie är vuxen. Runt 28 och kanske börjar bilda sin egen lilla familj. Tänk då kan man kanske bli farmor, farmor Sophie. De lät fint. Men de är långt dit. Och nu ska jag sova. Med mina pojkar. God natt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ush! Jag kan inte tänka så långt fram. Jag blir mörkrädd då hahaha
Hade jag fått bestämma hade det blivit bebis nu, men å andra sidan vill jag ju plugga lite först och hinna jobba lite. Delade känslor alltså
Haha farmor! Herregud, det känns som en evighet.
Ja, han är en tung kille nu, fast jag tycker att det är lättare att bära honom nu än för några månader sedan. Nu är han ju jättestabil och sitter på höften och jag stödjer honom bara med en hand. Förr var jag tvungen att hålla upp hela kroppen med båda armarna vilket var sjukt jobbigt! Så det blir liksom lättare fast dom blir tyngre :P
Kramar
Jag vet! Visst är det HEMSkT! Det var det sista barnmorskan sa till oss innan jag åkte ifrån förlossningen och upp till bb: "Tänk... om 15 år kan ni vara morföräldrar!". Inte vad man vill höra då med en nyfödd i sina armar :P Man har ju nog med saker i huvudet då...
Jo, jag målade den svart. Men jag kan ju meddela att "renoveringen" av den gick lite snett.. så nu får jag slänga den och köpa en ny, haha!
Skicka en kommentar