16 maj 2012

En evighet

Jag är absolut inte den som tror på "evig" kärlek. Aldrig gjort. Kan bero på skild föräldrar eller en väldigt realistisk syn på livet. Det låter väl ganska hårt, speciellt då man är förlovad och ja, förmodligen kommer gifta sig inom en framtid. Men sån är jag. Jag tror att guldbröllop kommer vara ett väldigt ovanligt ord framöver och kommer förmodligen försvinna och ses som något sällsynt, utrotat. Men så lever vi i ganska så kall värld, full av cynism och egoism. Full av hat, utanförskap och en ständig strävan efter de bättre. Vi blir aldrig nöjd. Och vi vill bara ha mer.

Min morfar och mormor har snart varit gifta i 60 år och min morfar kommer i håg dagen dom träffades på än idag. Min mormor är väldigt sjuk och bor på hem en bit bort från morfar, inte mer än 10 min gång. Ändå så vill inte min morfar leva längre, utan sin kärlek. Sin följeslagare. Deras kärlek är Evig. Men för vår generation som kommer från slit och släng samhället, där man gärna byter till de nyare, bättre. Ja då är de svårt att tro på sagorna om att leva lyckliga i alla sina dar.

Men jag har hopp, hopp om evigheten. Där kärleken är äkta och människorna som innehar den, är fulla av godhet, vänlighet och generositet. Evigheten finns där ute.. man måste bara trokla sig fram


Inga kommentarer: